Historia

Texterna nedan är hämtade från dokumenten föreningens arkiv. Vi har uppdaterat svenskan och de finns att läsa i original för de som är intresserade.

Från 1935: Fyrbåken 1910 – 1935

Kristna Egna-hemsföreningen inköpte fastigheten N:o 6 i kv Roddaren den 29 juni 1904, varefter Bostadsföreningen Fyrbåken u.p.a övertog densamma fr.o.m den 1 Okt 1910. 26 lägenheter voro då sålda.

Som en följd av fastighetsombytet 1920 återköpte bostadsföreningen 5 lägenheter, och är medlemsantalet nu 21. representerande 2,113 andelar. ”Fyrbåken” förfogar över 1,207 andelar såsom gemensam egendom, alltså tillsammans 3,320 st. = fastighetens värde 332.000.- kronor.

Under 25 års-perioden har 7 lägenheter bytt ägare 2 gånger, 8 lägenh. 1 gång, återstående 6 lägenh. har ännu kvar ursprungliga köparen. För n.v. bebor 11 medlemmar sina lägenheter medan 10 st. har dem uthyrda. Tre medl. Fröken Engdahl, F. Hellström och K.A. Sjögren har under hela tiden bebott sina lägenheter, och äro därför värda en särskild honnör, detsamma gäller i viss mån Fru K. Boström (de första åren som hemmaboende hos föräldrarna). Fyra lägenheter har aldrig bebotts av ägaren. Åtta medlemmar har fått utbyta sina jordiska bostäder mot de eviga boningarna. Frid över de hemgångna.

Stockholm i Okt. 1935. Styrelsen.

Från 1948: Återblick över Bostadsföreningen Fyrbåken u.p.a:s uppkomst och utveckling under åren 1910 – 1945

För att få en riktig bild av vår förenings uppkomst får man gå tillbaka till Kristna Egnahems-föreningen, för att finna vår förenings ursprung, emedan egendomen S:t Eriksgatan 22, sedermera 44, var den tredje egendom som Egnahemsföreningen inköpte, vilket skedde i juni 1904. Att denna förening redan vid denna tid var i besittning av två stadsfastigheter och redo att inköpa en tredje, var storartat, då man räknar med att föreningen bildades så sent som 1899 och då av endast ett 25-tal personer, med en månadsinsats av endast kr 2:50. Egendomsinköpen har senare gått i raskare takt, vilket bevisas därav att föreningen, nu vid uppnådda 46 år, inköpt 50 stadsegendomar och tre lantegendomar, de senare har styckats till egnahemstomter. Stadsegendomarna har överlämnats till de bostadsföreningar som bildats för varje egendom.

Den grundläggande tanken vid Egnahemsföreningens bildande var, dels ideell, dels ekonomisk. Det ideella bestod i en större trivsel att få bebo en egen lägenhet, den ekonomiska sidan markerades av en samlad sparpenning nedlagd i egen lägenhet. Denna grundläggande tanke har också visat sig vara en samlande tanke i det att föreningen räknat sitt medlemsantal i flera hundratal.

Det ovan omnämnda tredje fastighetsköpet som Egnahemsföreningen gjorde blev för föreningen en prövosten, i det att denna egendom icke var särskillt lämplig att tillgodose höga anspråk på ett eget hem. Denna egendom bestod uteslutande av enrumslägenheter, med undantag av en lägenhetstyp i gathuset som bestod av 2 rum och kök, med övergång över det större rummet till det mindre. För övrigt bestod varje våning i gathuset av två enrumslägenheter med egen ingång från förstugan samt tre enrumslägenheter inom samma tambur. Bottenvåningen upptog, jämte bostäder, även butiker åt gatan. Gårdshuset bestod uteslutande av enrumslägenheter med utsikt åt gården och grannarnas brandgavlar.

Att en sådan egendom byggts vid en pulsåder sådan som S:t Eriksgatan förvånar oss som leva i dagens starka trafik, men då vi tänka på förhållandena då huset byggdes så förstå vi saken lättare. Det inköptes 1904 och var redan då ett gammalt hus, alltså måste det ha varit byggt rätt långt fram i förra århundradet. Vid denna tid var S:t Eriksgatan en återvändsgränd ett gott stycke utanför den egentliga staden, långt ute på den så kallade svältholmen. Att det byggdes enrumslägenheter under sådana förhållanden är ej att undra på, om byggherrarna skulle ha någon utsikt att få uthyrt.

S:t Eriksgatan bibehöll sin karaktär av återvändsgränd till i november 1906, då konung Oscar den andre invigde S:t Eriksbron och gjorde av återvändsgränden en pulsåder av förnämlig karaktär.

Då nu Egnahemsföreningen blev ägare av (S:t Eriksgatan) 22 så beslöt dess styrelse att förändra 2 av de 3 enrumslägenheterna inom samma tambur till en 3-rumslägenhet och frilägga den tredje genom att flytta in tamburdörrarna en bit. Härigenom blev gathusets lägenheter mera begärliga och blev så småningom alla upptagna.

Av gårdshusets 20 lägenheter blev endast 4 upptagna av medlemmar, i trots av att det användes en teckningstid av 6 år, så blev endast 26 av de 42 lägenheterna upptagna av medlemmar. Att 16 stycken lägenheter stod osålda, efter så lång tid, började kännas oroligt för dem som första tiden tecknat sig för lägenhet, de fick ju icke komma fram till den avsikt de haft med sin teckning av lägenhet. Att de under väntetiden fick procent på inbetald handpenning, var ej detsamma som att ha egen förening. Undertecknad gav uttryck åt denna känsla vid ett möte med ordf. i Egnahems-föreningen vid ett möte med honom på Fleminggatan i mars månad 1910, där undertecknad framhöll att vi måste intressera oss för att bilda vår egen bostadsförening, detta så mycket hellre som ingen nyteckning av lägenhet förekommit de senare åren. 

Ordf. Werner Andersson, var av samma mening, men han hyste en del betänkligheter angående ett lån som inte låg så särskilt väl till för en nybildad förening att övertaga, men han lovade att upptaga ärendet till behandling vid kommande styrelsesammanträde. Som resultat härav kunde teckningsinnehavarna sammankallas till ett förberedande sammanträde den 25 april, där samtliga uttalade sig för bildandet av förening och interimsstyrelse valdes. Den 27 juni var förberedelserna så klara att ett nytt sammanträde kunde hållas och då beslöts det att bilda Bostadsföreningen Fyrbåken u.p.a. Därjämte beslöt föreningen att hos Egnahemsföreningen anhålla om ett lån motsvarande summan av hand-penningen för de 16 lägenheter som ännu var osålda. Denna begäran blev beviljad, med villkor att dessa lägenheter skulle kunna förvärvas av Egnahemsföreningens medlemmar om de så önskade. 

På så sätt rustad stod föreningen färdig att den 15/9 besluta att övertaga egendomen från den 1/10 1910, för att sedan sköta den i egen regi. Denna regi kom att, under de första åren kännetecknas av en stark känsla för den ideella sidan av saken, där verksamhetsberättelserna bar en omisskännlig släktskap med vad som förekommer inom ideella föreningar. Så till exempel började sekreteraren årsberättelserna med en poetisk sentens, där hemmet är huvudtemat. Det första av dessa poem har följande lydelse:

”Hem!
War fines väl ett ord så skönt?
War möts, så månget minne?
War blir väl mödan rikt belönt?
War, tröst för sargat sinne?
War bida vi vår bästa tid?
Om ej i ’hemmets’ ljuva frid!”

Kanske att det 20:de och sista av dessa poem även borde anföras.

”Sök över böljorna vida. Wäg till den väntande hamn, Oro och nöd ge då vika. Där hoppet öppnar sin famn”

Detta är bara en häntydan om att det ideella intresset var starkt och levande. Sedermera har det ekonomiska dominerat, med korta, kärva affärsmässiga berättelser, vilka säga just ingenting om den ideella sidan av saken.

Som vi redan har sett var egendomen vid S:t Eriksgatan, mindre lämplig som bärare av goda egna hem, det ser därför ut som om en förutbestämmelse hade medverkat till att föreningen ej kom att stanna i denna egendom längre än 9 ½ år, ty sedan den 15/11 1919 inkom till styrelsen förfrågan om huruvida föreningen vore villig att försälja sin fastighet vid S:t Eriksgatan. Här hade nog styrelsen närmast varit färdig med att nekande besvara denna förfrågan, men egendomsagenten hade framlagt så goda villkor att det icke gick att avvisa det utan vidare, saken skulle därför undersökas närmare och nytt styrelsemöte avhållas. Vid det senare mötet föreslog undertecknad en höjning av köpeanbudet med 25.000 kr från 375.000 till 400.000. Styrelsen godkände detta förslag och det blev även antaget av egendomsagentens huvudman.

Efter många överväganden, såväl inom styrelsen som föreningen, hade saken mognat så att föreningen kunde vid extra sammanträde den 22/4 1920, med alla röster mot en, besluta att försälja sin fastighet vid S:t Eriksgatan, som numera hade gatunummer 44, och inköpa egendom Inedalsg 19 – Kronobergsg 22, sedermera 24. Då överlåtelserna räknades från 1 april så hade då föreningen haft sin första egendom i 9½ år. Att detta egendomsbyte medförde betydligt förbättrade lägenheter för medlemmarna och betydande ekonomisk vinst för föreningen är allom bekant och således en lycka att den kom till stånd.

Under den tid föreningen har haft sin nya egendom har många och bestående förbättringar vidtagits. Sålunda har elektriskt ljus installerats. WC-anläggning har utförts. Värme- och varmvattenanläggning har införts och till denna anläggning har kopplats 2 st badrum för användning enligt turlista. Personhiss har installerats i båda husen. Dessa förbättringar har gjort att egendomen stigit i värde, från 332.000 till 400.000 kronor. Räntesatserna som vid köpet löpte med dels 5½ %, dels 7 %, är för närvarande 3,6 %. Man kan ju säga att föreningen nu förfogar över en modern egendom med goda utrymmen i respektive lägenheter, vilket icke var förhållandet med den första egendomen.

Detta är ett summariskt sammandrag av de yttre konturerna till Bostadsföreningen Fyrbåken u.p.a. De inre konturerna får ej ha samma anspråk på offentlighet som de yttre och skulle även föra för långt att relateras. Dock torde det vara av intresse att se vilka som bildade denna förening, bland dem återfinna vi följande personer: E Höglund, G H Lagerström, A H Engdahl, K G Pettersson, J F Walter, F O Ribbing, P J Lundberg, K A Sjögren, F Hellström, W Andersson, L W Englund, A Pettersson, L Brodd, P H Nacksten, A W Svensson, A Brandeli, C W Holmberg, K Lindkvist, O T Gustafsson, J A Brink, D Svensson, J Sundin, A E Waldin, K R Eriksson, K Engvall och A Söderström. Det är således endast 7 kvar av de ursprungliga 26 stiftarna, det är ju en kraftig omsättning under 35 år, i en förening av vår karaktär.

Detta är nu en del detaljer i Bostadsföreningen Fyrbåken u.p.a:s 35-åriga tillvaro, någon uttömmande beskrivning kan det givetvis icke bli tal om, därtill är materialet allt för rikligt, en blick i protokollen ger vid handen att en myckenhet arbete har utförts på olika områden, som till slut resulterat i de goda förhållanden vi för närvarande har. Styrelsen har varit besjälad av den tanken att en återblick lik denna, vore lämplig vid 35-årsminnet, varför undertecknad fick i uppdrag att avfatta en sådan.

Då jag nu överlämnar denna återblick, sådan den befinns, så beder jag samtidigt om överseende med de fel och brister som kan vidlåda densamma.

Stockholm i februari 1946

För Bostadsföreningen Fyrbåken u.p.a Styrelse Fredrik Hellström